Besök denna tjejens blogg!
För bara någon dag sen hittade jag hennes blogg och blev helt faschinerad. Snacka om att pressa sig till max och verkligen gå in för att vinna OS-guld 2012.
Jag tycker ni ska besöka hennes blogg.
www.elitecyclist.blogg.se
Jag är hundra på att hon kommer nå sina mål med den inställningen som hon har! Helt otroligt!!!!
Oj va kul att du har skrivit ett inlägg om min blogg! :)
Smickrad jag känner mig, hehe.
Nu till dina frågor;
"Säger din kropp aldrig stopp någon gång?" - det är klart att den säger stopp ibland, därför har man uppehåll när tävlingssäongen har tar slut. När tävlingssäsongen tar slut får vi tre veckos ledighet innan vinterträningen börjar då det tyngsta arbetet görs. Under uppbyggnaden sätter man ribban på hur hård träningen man vill utföra beroende på hur man vill att tävlingssäsongen ska gå. Och jag tycker helt klart att uppbyggnadstiden är jobbigast. Flera månader av bara råträning för att sen göra nåra månaders tävling. Tur att man kan åka utomlands och tävla!!
Sen finns det såklart de dagar då jag hatar träningen. Men jag försöker intala mig att dit jag vill nå kommer vara så mycket värdefullt att alla de dagar då jag har hatat träningen inte kommer betyda nåt då.
"Hur länge har du hållit på med cykling?" - jag har cyklat i snart fyra års tid tror jag. Innan höll jag på med massor av olika idrotter men främst friidrott. En gång i tiden var min tanke att vinna OSguld på 400m. Men så kom cyklingen och vann all min kärlek istället.
"Hur har du gjort för att lyckas klara av att pressa dig så hårt som du gör?" - jag har varit med om otroligt mycket här i livet. När min bästa vän dog 2004 så blev det ett mål att nå OS - för att en dag kunna hedra ett OSguld till honom. Han själv drömde nämligen om att vinna OS men i handboll. Så den drömmen om att kunna hedra mitt första OSguld till honom betyder otroligt mycket och får mig att orka. Sen efter allt som har hänt så har jag fått ett väldigt starkt psyke. Och för att orka så krävs det att psyket är starkare och större än fysiken, annars kommer man ingenstans. Men sen tror jag mycket handlar om att jag har en filosofi om att det jag tar mig an ska jag göra bra och det ska vara bäst gjort, oavsett om det är idrott eller skola, eller tävla med brorsan om att dricka ett paket mjölk snabbast. Jag tycker inte att det lönar sig att göra nåt halvdant, ska man göra det så kan man lika gärna göra det jävligt bra.
"Hur långt cyklar du när du tävlar?" - det är väldigt olika. Ibland är det bara 2mil, kanske 8mil. Ibland händer det att det är uppåt 12, 14 eller 18 mil. Har även cyklat en tävling som bestod av etapper som man cyklade under 1 vecka. Då låg vissa av de etapperna på 23mil.
Fråga om du undrar nåt mer! Jag svarar :)
